Vi har haft den bästa natten på länge, Nellie har inte haft sitt kolik skrik en enda gång helt otroligt. Nu på morgonen tog vi oss en långprommis och nu sover hon ute i vagnen, underbart är ordet.
När hon somnade så skönt passade jag på att bänka mig vid datorn för att söka information om komjölksallergi hos spädbarn de har inte hunnits med förrens nu.
Jag möttes av information som kändes som att de var skrivet utifrån Nellie, när vi åkte in på BB igen då Nellie var en vecka gammal trodde man att hon inte orkade suga ur min mjölk och därför gavs ersättning efter varje mål.
Detta mot min vilja då jag absolut inte ville ge henne det men självklart litar jag på dem som jobbar med detta dagligen, jag uppmärksammade fort att Nellie började kräkas ofantligt mycket mer än tidigare. Dessutom otroligt stora mängder som jag ansåg inte var normalt, de här togs aldrig på allvar utan de enda jag fick till svar var att de var överskottet som kom upp.
De här har fortsatt med hennes kräkande efter varje gång vi har gett ersättning jag har hela tiden hävdat att de inte är normalt men alla har gått emot mig.
I samma veva fick Nellie massor med utslag i ansikte och på huvud man trodde att de var hormonprickar som skulle försvinna inom några veckor.
Så när jag går ut och läser så är kolik, kräkningar och utslag dom största symptomen på just komjölksallergi, de framkommer oftast då man börjar ge ersättning.
Förmodligen är det där vi har problemet till Nellies kolik, lilla älskade skatten våran.
För mig är de enkelt nu vi litar på de vi känner hur de än är så är det vi som är uppi henne 24 timmar om dygnet de är vi som känner bäst.
Jag är inne på mitt tredje dygn helt utan mjölk jag tänker inte påstå att de är enkelt men mår Nellie bättre så är de värt de alltihop.
På måndag ska jag återigen prata med BVC och höra hur vi gör framöver, hon anade ju också att de var komjölksallergi som var boven i dramat då Nellie så snabbt blivit dålig.
Jag ska försöka läsa så mycket som möjligt för att veta precis vad de innebär då känner jag mig tryggare i hur Nellie kan reagera och vad som behövs för att hon ska må bra.
Nu ska jag sätta mig och ge henne lite mat de verkar vara hungrit.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar