söndag 18 maj 2008

Söndag kväll

En dag går fort och dag har nu blivit kväll, i skrivande stund ligger snön vit på backen de är den 18 maj och vi får snö.. Jag vill inte vakna upp imorgon bitti och se att den ligger kvar aldrig ikket!
Men inte mycket att göra åt om än de gör ont i mitt hjärta, snö är fin men i december nu ska sommaren komma inte vintern!

Dagen har bestått av promenader och bakning, promenaderna har gått bra trots några viltspårs incidenter då jag fick springa häcken av mig!
Jag älskar att se våra hundar springa leka och va den individ dom är, jag älskar er alla!

Jag måste lägga in en dikt som fick mig att gråta på morgonen, jag hade haft en skit kväll och morgon men detta gjorde min dag! Carina är en av mina bästa vänner hon är min uppfödare och en otrolig stötte pelare för mig livet, speciellt eftersom hon förstår våran sjukdom. Till Carina kan jag ringa gråta och skratta och i allt så vet hon vad jag går igenom de känns som att hon känner det jag känner.
Du betyder jätte mycke för mig och jag tror på ödet, de va meningen att vi skulle ses, de va meningen att Vilda skulle födas hos just dig!
Jag är dig evigt tacksam för Vilda och för att du är just du, Tack för att du är just du!

För 2 år sen du satt vid mitt bord och fika kände direkt att vi var ganska lika.
Trots ålderskillnad på 20 år vi nu varandra mkt väl känner, och kan väl betrakta oss som mycket goda vänner.
Hundar förstås var gemensamt intresse nummer ett men det är inte endast det som till vänskapen lett.Vi också ofta likadant mår...och därmed varandra förstår.
Pg av en olycka våran diagnos Whiplash är klaroch andra icke skadade kan aldrig fårstå hur vi det har.
Men bra är väl då att vi har våra djur, som tvingar oss ut på tur.....I skog och mark....där blir man stark.
Tack Frida för att du finns och att du är min vän....trots 20 år emellan =).

Du får mitt hår att resas på armarna, du är en av dom bästa

Detta får avsluta mitt inlägg idag, kul att se att så många följt med i min flytt!
Go natt och på återseende imorrn

1 kommentar:

Carina A sa...

30 mil är lite väl långt att köra för en kram men tanken slår mej =).

Gonatt till dej och älskade Vilda-gumman!
/C