återigen...

Återigen dras jag in i en disskution kring blandras avel och dess konsekvenser, jag kommer aldrig sluta förvånas över vilka raser man blandar och säljer som sällskaps hundar. De är helt sjukt, jag lider både med köparna som blir lurade men även hunden som ofta blir en vandringspokal som i slutändan markerar el biter och därefter blir avlivad. De är få som stannar upp och funderar över varför, hade den ont? Hade hela situationen blivit för mycket? De gör ont i mitt hjärta, men som sagt så många gånger tidigare så länge de finns köpare så finns de dom som kommer föda upp framförallt för att tjäna pengar..

Sen finns de en annan del av hundvärlden som jag tycker blir mer och mer framstående. Idag är amstaff, rottis, staff, mastiff och dylika hundar otroligt populära. Både hos yngre personer, barnfamiljer ja hos i stort sett alla.
Jag har alltid älskat rottisar och har många gånger varit på väg att köpa en, men backat. Inte för att jag inte tror mig klara av de utan för att jag vet att de krävs 100% av min tid för att få en bra rottis, som är stabil och går att lita på. De krävs så mycket för att få den fina hunden, lika tycker jag de är med de flesta raser jag namngett ovan.
Jag kommer aldrig glömma då jag träffade på en kvinna med en otroligt stor och fin rottis hane på en utställning. Hennes sambo blir intresserad av min heeler och kommer fram för att höra sig för kring rasen. Jag höll på att smälla av då kvinnan säger nja de där är ingen ras för oss i så fall den kräver för mycket!
Ursäkta vad sa du blev mitt svar, de du har i snöret hur mycket kräver inte den? Enligt henne inte mer än att gå runt kvarteret. Ja vad ska man säga, tydligen hade dom haft två rottisar innan som fått segla iväg då dom va alldelens för stressade och hyper. Inte så konstigt utan aktivering, de är trots allt en brukshund och bör få användas så.
Nej de måste vara bättre att skaffa den hund du klarar av och manövrera, istället för att köpa en alldelens för krävande hund som du i slutändan får problem med.

Nu har jag fått vädra en stund, en del av er kommer säkert tycka att jag tänker helt fel och jag säger inte att jag har rätt. De här är mina tankar som jag grundar på de hundar jag mött, som jag har sett lida för deras ägares oförstående.