Vaken natt

Nellies sömn problem har under en period i sommar varit bättre, så pass mycket bättre att vi alla trodde på mirakel. Men någonstans visste jag bättre och här är vi nu tillbaka på ruta ett....

Nellie äter fortfarande medicin 4 av 7 dagar i veckan, dock är de sällan vi har effekt av dem 4 dagar oftast bara 2 dagar. Men dom dagarna är vi enormt tacksamma över dom dagarna hämtar vi energi och ork.
Igår kväll somnade hon vid nio för att börja tjova vid 23 redan där förstog jag att de var dags att försöka sova så fort de bara var möjligt för att få sova någonting. Vid ett så kom hon till våran säng och har sedan dess varit vaken, Rikard kom inte hem förrens 03 så då ingen av oss somnat vid halv fem gav jag upp och klev upp med henne. Rikard måste iaf få sova vi andra får försöka hämta igen under dagen.
De är blandade känslor när de blir så här emellanåt tårar emellanåt besvikelse, men inget är Nellies fel hon försöker verkligen och de smärtar mig att se at hon verkligen inte kan sova trots att hon nu förstår att vi andra är trötta.
Sömnbristen gör ju även sitt till att känslor ligger utanpå kroppen, de gör ju inte de hela bättre.

Nu har vi ätit frukost till smattret av fullständig storm och regn, vi har tittat på bullerbyn och bara myst.

Älskade älskade flicka, du är mitt allt!