Gårdagen blev tung, otroligt tung...
Många tårar har fallit och hopplösheten har varit stor, jag känner mig så otroligt maktlös. Jag ska försöka skriva ihop ett inlägg om detta senare, just nu finns inte orken.
Jag orkar inte ens svara i telefon, tårarna ligger alldelens för nära och jag orkar inte gråta mer...
Att något som igentligen är så fruktansvärt betydelselöst som pengar kan ställa till sådana bekymmer, de är för mig en gåta.
Nellies sömn. Ja vad ska jag säga, vi har sedan i tisdags prövat en ny medicin som på pappret är en fantastisk medicin helt utan biverkningar. Nellies läkare har verkligen kämpat och både han och vi hade stort hopp på de här.
Dock går de trögt, vi är nu inne på natt nr 3 som vi inte sover. Vi håller hoppet uppe några dagar till innan vi återigen tar kontakt med läkaren.
Vi hoppas på att Nellies depåer måste fyllas på innan de fungerar fullt ut, vi får helt enkelt hoppas.
De här sammantaget gör att de just nu är lite nattsvart, men man brukar ju säga att man bara drabbas av de som man klarar av. Men gode ge oss lite ork, lite energi att orka fightas!
Utan sömn tappar man fort den sista gnistan, den där orken man hade att ringa dom där samtalen som måste ringas den är som bortblåst. Kroppen och hjärnan ställer in sig på försvar, man gör endast de som måste göras inget utöver de.
Nej dags att sluta gnälla, de finns så många saker i mitt liv jag är så tacksam för. Och de är jag verkligen, utan alla dom fantastiska människor vi har runt oss skulle vi aldrig orka.
Vi tar nu helg, och vi ska försöka njuta av den fullt ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar