Torsdag

Klockan står på 06.35 och här hemma har vi varit vakna i över en timme men nu börjar jag känna mig piggare och fräschare. En kopp te och hårdbrödmackor gör susen.
Jag har hunnit ge lillan mat byta blöja tre gånger, utfodra alla djur här hemma gjort upp eld och rastat Lexie ja jag har hunnit med en del vilket faktiskt är riktigt skönt.

På tal om djur här hemma kommer vi närmre och närmre beslutet om att låta våran Reidar somna in, de gör fruktansvärt ont då han igentligen är en underbar katt men han mår inte bra.
Jag ska dra hela historien i hopp om att kanske hjälpa andra jag vet nämligen att en hel del kattfolk följer min blogg.

Vi fick Reidar som 12 veckors kattunge han följde med vårat hus och här blev han kvar, som kattunge var han en underbar liten kille med massor av kel över till den som kunde erbjuda ett knä eller en hand.
Vi har honom som utekatt men han har aldrig varit förtjust i att vara ute längre stunder, han är en feg liten sak :)
Så större delen av dygnet har han varit inne tillsammans med oss. Han har charmat varje besökare och de flesta har velat ta hem honom och jag förstår dem han var en underbar katt.
Vi kastrerade honom vid 7 månaders ålder på veterinärs inrådan han hade då inte börjar utveckla något hanbetende.
Vi hämtade honom hos vet och sjåpig som jag är med mina djur så ställde jag massor med frågor och allt hade gått jätte bra.
Två dagar efter kastrationen börjar han jucka på saker här inne kuddar,filtar osv. Vi försöker på alla sätt få bort beetendet utan framgång de verkar som han inte kan behärska sig.
Efter tre veckor kommer Lykkis hem och då tar beetendet riktigt fart jag kontaktar veterinären som utfört kastrationen och dom hör sig för runt om i landet efter liknade historier och hittar en som varit med om liknande.
Vid de här laget börjar jag inse att något gått riktigt snett vid kastrationen, men vad?
Vi får rådet att pröva behandla med p-piller varje dag i en månad, jag är då desperat och är villig att pröva allt.
I skrivande stund har vi gett honom p-piller i 14 dagar utan större påverkan ena dagen verkar allt bättre för att sedan gå över till att bli värre.
Alla som har honkatt vet hur dom skriker vid löp, så skriker Reidar större delen av tiden han är inne.
Jag börjar känna att de här inte är humant längre han har börjat dra sig undan och bli skygg och att ständigt ha den hormon nivån han har i kroppen kan inte vara bra.
Våran älskade lilla Reidar kanske mår bättre i katthimlen, hur tragiskt de än är.
Jag ger det en vecka till sen är de dags att avsluta lidandet, dags att låta honom få frid.

Kastration är inte alltid bästa lösningen för en hankatt!

Oj de här blev långt men viktigt för mig.

Nu är de dags att sätta igång med nånting vettigt innan Nina kommer!

Go morrn!