tisdag

Uppe med tuppen som vanligt min alldelens egna väckarklocka sviker mig aldrig hon vaknar alltid kring sex tiden då är de dags för ny blöja och mat, jag tror vi är rätt bortskämd som har en två månaders bäbis som sover från tiotiden till sex utan att vakna för mat.

Jag klagar iaf inte man är rätt pigg då man vaknar och har fått så många timmar sammanhängade sömn.

Nu har sötsaken somnat om igen de är just gulligt de väcka upp hela huset för att sen lägga sig sött och sova igen, underbara lilla tjej!

Blåsvädret fortsätter känns lagomt kul jag som längtar så efter kyla och snö slippa dra in hela skogen med vagnen och allt grus sitter fast på hunden. Ja ja de är bara och gilla läget och städa i sinnes, tänker inte dammsuga och torka golv förrens vi har varit ute.

Som vanligt kikade jag blocket igår och hittade något som gick rakt i mitt hjärta, en dag en dag men den dagen är inte idag tyvärr..

Ingen har nog missat lilla Simon som har seglat iväg efter att ha insjuknat i svininfluensa mitt hjärta skrek igår då Rikard kom hem med aftonbladet, på bilden ser man en hysterisk mamma. De är så orättvist läkaren som skickat hem honom tidigare i veckan kan gå hem till sin familj krama sina barn berätta hur mycket dom betyder. För familjen som förlorat Simon finns ingen andra chans ingen möjlighet att berätta, varför just dessa små barn?

Jag lider med dem som står närmst de finns inte ord.

Jag gick direkt och tog upp Nellie kramade och pussade på henne glad över att hon är frisk, överlycklig över att hon finns.

Kärleken till henne är så stor att jag finner inte ord, känslorna svämmar över hon är allt vi behöver och lite till.