tisdag 3 juni 2008

kväll

En konstig dag, har varit som i en bubbla från start till slut. Tårarna har sprutat av både lycka och sorg, jag kan knappt förstå hur allt blev så här! Igår vid den här tiden kändes de som att livet äntligen hade någon rättvisa, men snabbt skulle jag få erfara att så inte var fallet.
Den glädje som tagit över min kropp under några dagar är som bortblåst och jag känner mig osäkrare än aldrig förr. Jag vet att ni finns där runt mig men jag vet också att bördan är min, de är jag som än en gång står här!

Nej jag har inte orkar med varken telefon eller att ringa nån idag, jag hittar verkligen inte orken. Just nu är min kamp att ta mig ur bubblan och försöka se de ljusa, de underbara som faktiskt finns i mitt liv om än de känns som att de är bakom molnen idag!
jag ser de verkligen inte, jag orkar kanske inte se...

Nina kom och och lagade mat och rensade mina tankar ett tag, vi åkte ut på klubben efter många om och men och tränade lite. Älskade Siri du är de finaste jag har när jag ser på oss tillsammans önskar jag att de vore för evigt, tiden kan bara inte få stoppa oss!
jag vill ta fram de där förbannade trollspöt och trolla fram lite lycka, de är de enda jag ber om...
En liten uns av lycka är de för mycke begärt?

Nu är vi hemma igen, lika ensamma och tårarna är tillbaka jag vet inte hur jag ska klara de här kan de inte bara få vara bra en stund. Ge mig en stund att samla krafter att orka!

Ni är allt jag har, jag ber att vi ska få vara tillsammans!

1 kommentar:

Katarina Nimrodsson sa...

Jag hoppas verkligen att du orkar du vet ju hur det är och du är den enda som känner Siri fullt ut
Du skall se att allt kommer att ordna sig till det bästa

Jag finns här för dig och Siri om det behövs

kramar mamma