Efter en bökig kväll och natt fick jag mig en välbehövlig sovmorgon pappan i huset tog hunden och Nellie vilket var otroligt skönt. Så jag vaknade med nya krafter.
Vi prövar nu att utesluta D dropparna till Nellie också för att se om de gör nån bättring känns som att vi gör allt utan resultat, men kanske funkar de här.
Igår hade både jag och Rikard en depp dag, de kändes som att allt vi gjorde va fel och ingenting gick våran väg, men även sådana känslor måste få komma upp då hon gråter och gråter.
Hur man än vrider och vänder på de så kommer tanken upp om någonting annat kan vara fel, har vi missar nåt? Är vi inte tillräckligt påstridiga när dom avfärdar det som vanlig kolik?
Men vi har inget annat att gå på än deras ord, att få barn tar fram känslor hos en man aldrig tidigare mött. Min beskyddar instinkt är uppe på max och allt jag vill är att hon ska få må bra till vilket pris som helst.
Att gå genom eld och vatten är inte ett tillräckligt starkt ord för att förklara hur de känns.
Jag var tvungen att skriva ur mig mina känslor för att få ro i kroppen de är mitt sätt att hantera de att ventilera de i bloggen.
Evelin skrev en underbart fin kommentar igår de värmde ända in i hjärtat. Dom som står oss närmst ställer upp till hundra procent och era kommentarer och ord är så uppskattade.
Nu är de dags för lillan att äta så de är bäst jag avrundar.
kram
1 kommentar:
Vet du vad Frida? Om du skulle skriva att du och din kära hälft aldrig deppade ihop emmelanåt skulle jag kunna svära på att du inte talade sanning....jag förstår vilken enorm frustration det måste vara och jag önskar jag bodde närmare....då skulle jag absolut komma och hjälpa till med nånting...eller bara ge en kram när det känns jobbigt...men det är tur du har så fina människor i din närhet =).
Din blogg känns inte bara innehållsrik...den känns ärlig också...ärlighet varar längst sägs det =).
STOR KRAM till "min" fina Trio !
Skicka en kommentar