27 Juni

Fredag å vilken fredag, Siri har fått kontstaterad Kronisk Bronkit. Hon kommer att börja behandlas med kortison på måndag. Sköldkörteln är de också något galet med värdena är för höga. Jag har ännu inte kunnat smälta allt som är sagt under morgonen känns som att de går in men jag förstår inte vad dom säger...
Jag har försökt läsa de jag kommit över men de verkar finnas väldigt lite information om just detta.. De känns hemskt, mitt älskade hjärta. Nu förstår vi iaf hennes trötthet inte konstigt då man har förträgningar och inte får tillräckligt med syre..
Känns si så där att börja behandla då hon kommer måsta stå på en hög dos under väldigt väldigt lång tid ev för alltid.
Kortison har tråkiga biverkningar och risken finns att hon blir trött bara av de, och tröttare än nu kan hon ju inte bli..
Jag tror ni förstår min frustration idag, jag vet knappt vad jag ska skriva huvudet är helt tomt. jag vet varken vad jag känner eller tänker.. Men jag ska försöka behadla henne och hoppas på de bästa för de absolut minsta vi kan göra är att ge henne en bra tid framöver...
Om än tiden kanske blir kort tillsammans för oss två, så ska vi ha den bästa tiden någonsin..
Mitt älskade hjärta, vi ska kämpa förhoppningsvis ska allt bli bra, vi ska göra allt de där vi planerat..

Hon ligger brevid mig sover så lungt och stilla som vilken som helst, men jag vet att hon lider de är inte rättvist. Ska hon vara kvar ska hon ha de bra, hon ska kunna vara den glada pigga och underbara hund hon faktiskt är..
Jag kan knappt förstå jag förstår inte varför, varför just min Siri?

Nu är de dags att sy lite, och släppa tankarna en stund jag kan inget göra hur mycke jag än gråter och tänker. De förändrar inget